Augustin, journalist, vs. ”vanlig människa” och andra frågor

Augustin Erba svarar under
denna vecka på frågor om journalistik
Norstedtsbloggen. Här är frågorna från fredagen:

Hej Augustin, jag är inte journalist, men jag har en fråga.
Eftersom journalister hela tiden vinklar, hur ska man veta vad som verkligen är sant?
“Snygg, men inte ytlig”

Hej,
Vad roligt att även någon som vi journalister kallar “vanlig människa” har hittat hit. Om du bara visste hur mycket tid vi journalister lägger på att få tag på dig. Vi dammsuger våra nätverk på jakt efter dig, vi twittrar efter dig och vi låter våra sommarvikarier göra enkäter med dig.
Du må vara okunnig eller ointresserad eller båda, men vi tvekar inte att ställa kilometerlånga frågor till dig om vad som helst. Även om du har bråttom vidare för att göra vad nu det är “vanliga människor” gör.

Vi avbryter ditt svar tre gånger, först för att fotografen inte fick till skärpan, sedan för att de andra “vanliga människorna” runt i kring oss envisats med att göra miner och visa fingret in i kameran, och slutligen för att vi själva snubblade över orden. (Det vore ju synd om vi journalister lät korkade. Ni, däremot, är ju “vanliga människor”…)

Du svarar så ärligt och omfattande som du kan, och du ringer runt till alla dina kompisar och statusuppdaterar “På TV ikväll!!!!” (för du använder fyra utropstecken (det gör inte vi)) (däremot kan vi använda många parenteser).

Du bänkar dig framför din TV vid 21.00 Nej, du tittar inte på våra nyheter “on demand” vare sig på datorn eller i telefonen för om du väl kopplat på din telefon eller datorn, då finns det ju miljoner intressantare saker för dig, “vanliga människa”, att titta på. Som porr. Eller spel. Eller nyheter som är av internationell klass och handlar om sådant du är intresserad av.

För oss svenska journalister är den internationella konkurrensen som om du, “vanliga människa”, är ute på en bar för att ragga och upptäcker att alla de andra kvinnorna vid bardisken ser ut som Kate Moss.

Nåväl, du sätter på din TV för att titta och dina vänner och din familj (kanske också de är “vanliga människor”) och då upptäcker du att du inte bara är nerklippt, du är bortklippt.

Och då blir du arg och besviken och så skriver du ett bekymrat brev till en journalistguru, som just kommit ut med en bok om hur man berättar historier, och undrar över objektiviteten i journalistiken. Men, kära “vanliga människa”, jag vill bara säga att vi journalister är inte så nöjda med er heller. Inte nog med att ni slutat betala för nyheter, dessutom har ni börjat göra dem själva. Spela inte oskyldig!

Vad är det du tror att du håller på med när du obekymrat twittrar om vad du tycker om valrörelsen i allmänhet eller usla tv-programledare som sänder efter den tionde timmen i synnerhet?

Du, “vanliga människa”, gör dig skyldig till journalistik. Även om jag förstår att du tycker det är roligt att berätta om saker du varit med om, så är det flera av oss journalister som tycker att det känns lika tryggt och trovärdigt som när en kirurg opererar sig själv.
Några av oss är glada över att det inte längre är förbehållet en liten grupp att kunna göra sig hörd, men jag tycker ändå att det är på sin plats att fråga hur du förvaltar det förtroende du fått när du släppts in i journalistiken? Har du läst vad ni “vanliga människor” skriver i kommentatorsfälten på Newsmill, Dagens Industri eller Resumé?

Jag vet att de flesta av er, “vanliga människor”, är nybörjare i journalistiken, men vi sliter oss i håret (de av oss som har det kvar) för att vara objektiva. Vi har hundra år av erfarehet. Kanske är vi inte alltid så objektiva som vi borde vara, men du ska veta att vi skäller på varandra när vi gör fel och vi fälls i granskningnämnden och pressens opinionsnämnd och vi jobbar skiten ur oss för att du, “vanliga människa”, ska kunna lita på det vi säger.

Ni däremot, eller snarare, många av er som hörs, ni kräks i kommentatorsfälten och ni publicerar värre lögner på flashback än kvällstidningarna någonsin gjort. Och ni försöker lura oss journalister och de andra “vanliga människorna” genom att ta betalt för att göra smygreklam på era bloggar.

Kära “vanliga människa”, frågan är inte bara om du kan lita på att vi rapporterar det som är sant. För även om vi inte alltid lyckas, så har det i år hittills dödats 23 journalister för att de ville sanningen ska fram.

Frågan är också vad du, “vanliga människa”, ska göra för att förvalta det journalistiska förtroende du fått.

med hopp om samarbete/Augustin

Augustin. Hur ska jag bli bättre när det känns som jag bara massproducerar grejer som trycks utan att någon läser dem eller kommenterar?
“Finns jag?”

Hej,
Alla som uträttar något behöver bekräftelse. Se där, jag sa det högt. Men du måste komma ihåg att det finns olika sorters bekräftelse. Och bekräftelse behöver inte vara positivt, som journalister är vi nästan lika nöjda över att bli hatade som att bli älskade. En reaktion, vilken som helst, duger.
Jag föreslår att du sätter dig ner med en lista på de olika former av reaktioner du behöver. Här kommer ett utkast.
– Reaktioner från läsare.
– Reaktion från chefen.
– Reaktioner från din familj.
– Reaktioner från dina vänner.
– Reaktioner från dig själv.

Jag föreslår att du nu funderar på hur du har gått tillväga för att tala om för din chef, din familj, dina vänner och, faktiskt, dig själv, hur viktigt det är för dig med reaktioner.
Har du sagt till din chef: “Jag vet att du har fullt upp, men jag vet att om du ger mig beröm ungefär en gång i veckan så arbetar jag både fortare och bättre.”
Har du sagt till din make: “Jag vet att du tycker att jag ältar ditt jobb, men om du någon gång messar att du gillade min artikel, eller att du tycker att jag är en kämpe, så blir jag en gladare partner”.
Har du sagt till din familj: “Kära svärfar, jag vet att du hellre önskat dig en svärdotter som var Hammarbyare, men jag skulle verkligen uppskatta om du ibland tog dig tid att reagera på mina texter. Mina texter spelar faktiskt i en högre division.”
Har du sagt till dina vänner att du behöver deras stöd? Våga messa dem när du gjort något bra – “du måste lyssna på det här” eller “min senaste story”.

Men, säger du, hur ska jag lära mig något av detta? Nu när du får respons har du ett material att arbeta med. Analysera : vad är det de tror att de har läst, vad kommer de ihåg, vad citerar de? Ur detta märker du vilka tankar du hade som inte tog sig igenom texten och du märker vilka som gjorde det.

Och så tycker jag att du ska öva på att luta dig tillbaka, sippa på ditt te och tänka att du är en bra person som gör ditt bästa och även om ingen har märkt det just idag, så är det ändå så.
Hälsar
/Augustin

Augustin Erba har skrivit “Så blir du en bättre journalist (och gladare)” som just kommit ut på Norstedts. Under denna vecka tar han emot frågor från skribenter, journalister och studenter. Du får vara anonym. Skicka din fråga i kommentatorsfältet eller till augustin.erba@gmail.com eller på twitter @augustin_erba

Annonser

En reaktion på ”Augustin, journalist, vs. ”vanlig människa” och andra frågor

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s