Fint mottagande av Grannar-boxen

IMG_3933De nio novellerna i Novellix samlingsbox Grannar har fått stor och positiv uppmärksamhet. Novellix själva skriver om detta: http://novellix.se/lysande-recensioner-av-novellix-grannar/

Ett antal recensioner finns samlade på https://augustinerba.wordpress.com/recensioner-2/

Och den som vill titta på när Augustin Erba och Elsie Johansson besöker Babel på SVT kan titta här: https://www.svtplay.se/video/13266268/babel/babel-sasong-25-avsnitt-6?start=auto

Och den som vill titta på när Aris Fioretos, Kjell Westö och Augustin Erba besökte Malou kan titta här: https://www.tv4play.se/program/malou-efter-tio?video_id=3832072

grannar-2

Grannar är en novellsamling som utges på Novellix förlag på initiativ av Margareta Petersson med noveller av Kjell Westö, Elsie Johansson, Lars Norén, Merethe Lindström, Josefine Klougart, Lydia Davies, Aris Fioretos, Kim Thúy och Augustin Erba. Boxen finns att köpa här: http://www.adlibris.com/se/bok/grannar-box-9-titlar-9789175891965

Augustin Erbas novell heter ”Hiwa” och är en modern fabel. Den finns att köpa separat från 2 maj. http://www.adlibris.com/se/bok/hiwa-9789175891866

hiwa

Annonser

Mor mamma morsan årets antologi i tidningen Vi Läser

Mor mamma morsan utsedd till årets antologi i tidningen Vi Läser

”En fantastisk samling texter…” skriver Vi Läser när de listar årets höjdpunkter.

Augustin Erba medverkar i antologin ”Om ras och vithet i ett samtida Sverige”

Med inspiration från kritisk ras- och vithetsforskning skärskådar tolv forskare med varierande akademisk bakgrund dagens Sverige. Dessutom berättar medlemmar i Mellanförskapet, författare, journalister och andra om sina erfarenheter av att leva som icke-vita svenskar i dagens Sverige.

Boken riktar sig till studenter på högskolenivå, olika yrkesgrupper som berörs av frågor om ras och vithet i sin yrkesutövning och till alla som vill fördjupa sig i frågan om hur skillnad mellan människor skapas utifrån ras.

Mångkulturellt centrum är initiativtagare till antologin ”Om ras och vithet i ett samtida Sverige”.

Samtidigt som antologin kommer ut, öppnar också utställningen ”Varning för ras”. Så här skriver Mångkulturellt centrum om utställningen:

Varning för ras

En utställning om den svenska vitheten och den framtida svenskheten.
1 november 2012–26 januari 2014

Vi vill prata med dig om att vi i Sverige idag gör skillnad på människor utifrån hur vi ser ut. Att vi gör ras.
Vi vill prata med dig om det här med ras så att vi tillsammans kan se och ifrågasätta.
Vad menar vi med att ras görs? Vad betyder ras och vithet för oss idag? Vilka ras-risker kan du se? Vilket samhälle vill du ha?
Mångkulturellt centrum verkar för ett samhälle där mångfalden reflekteras i den nationella självbilden och där migrationsrelaterade fenomen ingår som en självklar del i det svenska kulturarvet. Vår forskningsprofil är mångvetenskaplig med tonvikt på ett etnografiskt arbetssätt.

Antologin kan köpas här eller på utställningen.

Augustin Erba: Krönika i Godmorgon Världen 20121014

Jag heter Augustin och jag har olivfärgad hy. Jag säger det redan nu, så ni vet. Det är ju inte alla som tycker att färgen på huden är viktig, och att det säger något om en människa, men jag heter Augustin och jag har inte den blekt rosa nyans som de flesta har som bor här. Och just nu är det deppigt att inte höra till den rosa majoriteten.

Förra söndagen, på en fotbollsmatch, var det en pensionerad sportreporter som förväxlade en kommentarshytt med ett kommentarsfält. Han sa att det var för många Augustin på plan – i min radio.

En debatt nyligen har handlat om en barnfilm. Det fanns en elak bild av mig på film affischen. Det var tydligen ingen som menat något illa med att rita en Augustin-karikatyr. Sen var det bråk om det Tintin album som slutade säljas i Belgien för femtio år sen, för redan för femtio år sedan sa Belgarna att det är faktiskt inte särskilt trevligt att rita Augustin på det sättet.

Och så slog jag på partiledardebatten på Agenda på Sveriges Television, och det började med att programledaren frågade ”Hur många Augustin tål Sverige”.

Ett av Sveriges viktigaste program frågade hur många av mig som Sverige tål. Som gränsen snart är nådd, som om folk stått ut länge nog. Och framför allt, frågan förutsätter att jag är ett problem.

Sen klev Peter Englund ut och sa att Nobelpriset i litteratur hade gått till Augustin. Och genast började twitter fyllas av skämt om mitt konstiga namn. Guggu-stin. Ugh-Ugh, skämtade folk.

Det har inte känts så här illa på tjugo år.

Då hade Expressen löpsedeln ”Kör ut Augustin”.

Nä, de hade dom inte, och det vet ju ni som följt med. Expressen skrev ”Kör ut dom”. Agenda frågade hur många invandrare Sverige tål och det var ju inte mitt konstiga namn folk gjorde narr av, det var Mo Yan som folk fnissade åt, ja och så vidare.

Det var lågkonjunktur då, när Expressen gjorde, precis som Agenda gjort nu, en hård vinkling. Men jag älskar yttrandefrihet, så jag är beredd att kämpa för att Public Service-företaget i yttrandefrihetens namn ska få peka ut mig som ett problem.

För tjugo år sedan fick Expressens chefredaktör sparken och sen dog diskussionen ut. För de som inte var rosa kom inte till tals. Inte den här gången.

I vår digitaliserade värld går yttrandefriheten åt två håll. I sociala medier har diskussionen fortsatt. Det är lagligt att kalla folk för öknamn, men det är lika lagligt att säga ifrån. Och jag har hopp, att en dag kanske folk sluta kalla andra för saker som dom faktiskt inte vill bli kallade.

Jag var på sameteatern i veckan.

Där såg jag en pjäs om rasismen samerna varit utsatta för, hur de stöttes ut, hur deras språk togs ifrån dem. Och jag såg hur de mådde av öknamen. Efteråt var det en kvinna i publiken, hon var kanske sextio år, som stod med rödkantade ögon. Det syntes att hon hade varit med om det som skildrades i pjäsen. Och hon satte ord på det jag känt hela veckan. Hon la sin rynkiga, knutna hand på sin bröstkorg och så sa hon:

”Härinne har jag burit det, skammen över att vara annorlunda, skammen över varifrån jag kommer.

Jag hade inte behövt bära en skam, jag hade kunnat bära en skatt.”

Länk till ljudet: Krönika 121014 Godmorgon Världen, P1, Augustin Erba

Augustin Erba medverkar i antologin ”Over Yonder”

Baksidestext:

Over Yonder is an anthology of contemporary writers from the United States and Sweden. It contains poetry, prose and non-fiction by well-established, award-winning writers as well as promising, experienced talents. Let yourself be blown away by the writing of Tobi Cogswell, Kevin Ridgeway, Megan Duffy, Luis Cuauhtemoc Berriozabal, Raymond Farr, Philip Byron Oakes, John Swain, Chris Fradkin, William Males, Tomas Klas Ekström, Freke Räihä, Leif Holmstrand, KG Johansson, Augustin Erba and many, many more. Rufous Salon is an online literary journal from Sweden, focusing on chiselled, concise and vibrant poetry and prose. Rufous Press is an extension of the journal.

Over Yonder kan köpas på Adlibris (89:-) eller Bokus (130:-).

Novellen från Kulturhuset 3 mars

Efter ett samtal om hur olika män och kvinnor behandlas i litteraturbranschen läste Augustin en kortnovell. På många områden som tidigare dominerats av männen börjar kvinnor ta allt större plats. Augustins novell handlar om ett område där kvinnor tidigare dominerat, men där nu männen börjar ta plats.

KULTURHUSNOVELL 1

Det stod kvinnor utanför de låsta dörrarna, när Adrian kom dit kvart i sju på morgonen för att kunna köpa den där kostymen han annars inte hade råd med. Det coola klädmärket hade lagerrensning. Adrian hade hört om rean från sin kompis D, som, trots att han var född 1990, klädde sig som en brittisk aristokrat från efterkrigstiden. Om Adrian köpte kläder av det där märket till ordinarie pris, skulle han få avstå från andra saker i livet. Som att äta, till exempel. Adrian, som var strax över trettio, hade tidigt insett att reorna numera gällde även män, men när han var på sin första var den som ett Friskis&Svettis pass var på 90-talet – enbart kvinnor.

På den där första rean som Adrian besökte var det hundratals kvinnor som kämpade över ett par skor eller ett bälte. Och, efter att kvinnorna hade kämpat med sina egna prylar, kunde de kliva över till männens bord och i lugn och ro plocka plagg åt sina makar eller pojkvänner.

Det var med nostalgi Adrian såg tillbaka på de dagarna denna fredagsmorgon. Den växande industrin som ska få män att se bra ut har utökat sin verksamhet. Nu gäller det inte bara att reducera acne eller mjäll. Eller till att sälja på dem rakblad som får en schweizisk armékniv att se simpel ut – till slut hade all propaganda, all marknadsföring gett resultat: nu var det lika många män som kvinnor i kön. Adrian gick nonchalant längs folksamlingen, som om han alls inte tänkte tränga sig. En kort man i linnekostym stirrade stint på Adrian honom, men så länge han inte rörde sig in i kön kunde linnekostymen inte säga något. Adrian stod vid trottoarkanten och kände igen Z. Z var där förra året också. Z hade till och med på sig den snygga rocken som han bokstavligen stal från Adrian förra året. Då hade Adrian hade varit först i kön, så han hade grabbat tag i rocken, och senare, när Adrian skulle pröva en extra billig tröja och lagt rocken vid sina fötter hade Z tagit den, och när Adrian sa att den var hans, så hånlog Z bara och sa: ”du la ifrån dig den.”

Adrian var helt säker på att det inte var en slump att Z hade på sig just den rocken idag. Männen granskade varandra med sidoblickar. Ett gäng måste ha kommit från förorten – i alla fall såg det ut så på tatueringarna. En av dem blängde på Adrian som snabbt vek undan blicken.

Adrian tittade på sin klocka. När som helst nu. En sopbil tutade och några av dem på trottoaren flyttade på sig. Samtidigt öppnades dörrarna till källaren där lagerrensningen skulle äga rum. Adrian gled elegant in i kön just när alla började rusa mot ingången.

Hans steg mot dörren avbröts när en vass armbåge högg honom i njurtrakten. Det var för trångt för att Adrian skulle kunna se vem som hade klippt till. Z var en bit framför. Det kunde ha varit den korte mannen i den vita linnekostymen.

Reakläderna var utlagda på bord och bredvid dem låg vita skyltar, eller snarare vikta A4 papper, som såg ut som om en praktikant hade gjort dem på en åldrig dator: skjortor 100 kr. Kostymer 500 kr. Allt var nedsatt med minst 70 procent.

Igår, medan Adrian hade lagt upp strategin hade han gjort en prioriteringslista och en kostym var överst på den listan. Adrian noterade att Z hade blivit fördröjd av gänget från förorten. De grälade om en duffel med snören i sammet och medan Adrian passerade ”råkade” han stampa ner sin klack rakt på Z:s vänstra vintage-stövel. Z skrek högt och började hoppa runt på ett ben medan Adrian tog en svart kostym med smal krage från hängaren. Exakt rätt storlek. Mannen i den vita linnekostymen stod intill och han log mot Adrian.

Adrian log inte tillbaka.

”Vi är olika storlekar” sa Linnekostymen i lugnande ton som om han försökte förklara att han inte ville ha den svarta skönheten Adrian höll i händerna. Adrian log fortfarande inte tillbaka, för han har sett korta män, precis som den leende Linnekostymen, traska iväg med plagg som de aldrig skulle kunna ha på sig. Adrian var fullt på det klara med att för många för feta eller för korta män lever i förnekelse. De köper kläder som andra köper lotter – de betalar för hoppet. Så Adrian visste att han inte kunde lita på leendet. På en rea är alla konkurrenter om bytet. I boxning, där finns det viktklasser för att det bara ska vara människor som är lika stora som slåss. På en rea, där får du slåss med vem du vill.

Augustin Erba 2010-03-03

* * *

Den som vill veta mer om vilka böcker Augustin Erba och Nina Frid tipsade om  kan besöka bokcirklar.se.

Nästa novell och nästa boksamtal är onsdag 21 april och då handlar det om hur du kan uppleva ett äventyr – från din soffa.