Fint mottagande av Grannar-boxen

IMG_3933De nio novellerna i Novellix samlingsbox Grannar har fått stor och positiv uppmärksamhet. Novellix själva skriver om detta: http://novellix.se/lysande-recensioner-av-novellix-grannar/

Ett antal recensioner finns samlade på https://augustinerba.wordpress.com/recensioner-2/

Och den som vill titta på när Augustin Erba och Elsie Johansson besöker Babel på SVT kan titta här: https://www.svtplay.se/video/13266268/babel/babel-sasong-25-avsnitt-6?start=auto

Och den som vill titta på när Aris Fioretos, Kjell Westö och Augustin Erba besökte Malou kan titta här: https://www.tv4play.se/program/malou-efter-tio?video_id=3832072

grannar-2

Grannar är en novellsamling som utges på Novellix förlag på initiativ av Margareta Petersson med noveller av Kjell Westö, Elsie Johansson, Lars Norén, Merethe Lindström, Josefine Klougart, Lydia Davies, Aris Fioretos, Kim Thúy och Augustin Erba. Boxen finns att köpa här: http://www.adlibris.com/se/bok/grannar-box-9-titlar-9789175891965

Augustin Erbas novell heter ”Hiwa” och är en modern fabel. Den finns att köpa separat från 2 maj. http://www.adlibris.com/se/bok/hiwa-9789175891866

hiwa

Augustin Erba till Hedlunds Agency

Skärmavbild 2016-01-26 kl. 06.59.20

Agenturer för Augustin Erba:

Agent för utländska rättigheter, film, radio och TV: Hedlund Agency.

Agent för teaterrättigheter: Margareta Petersson Agent & Produktion 

Augustin Erba prisas av Samfundet De Nio

 

Augustin Erba, aktuell med Blodsbunden, tilldelas Samfundet De Nios julpris om 30 000 kronor.

I en nergången förort bor en blåblodig prinsessa med sin man, deras tre barn och en schäfer. Den äldste sonen Amadeus sätts i privatskola i stan, vilket gör att han inte passar in i vare sig förorten eller skolan. Den vuxne Amadeus tror att han gjort sig fri från blodsbandens krav, men allt han vunnit kommer att sättas på spel.

Blodsbunden är en historia om att aldrig förlora hoppet om en bättre värld. Med stor närvaro och svart humor tar sig Augustin Erba frågor om arv, familj och frihet.

Samfundet De Nio är en litterär akademi med huvudsaklig uppgift att dela ut litterära priser. Samfundet instiftades 1913 på grundval av ett testamentariskt förordnande av Lotten von Kræmer och har nio på livstid valda ledamöter.

Läs mer om Samfundet De Nio

Blodsbunden kom ut i oktober 2015 på Albert Bonniers Förlag och fick många mycket fina recensioner.

 

Mor mamma morsan årets antologi i tidningen Vi Läser

Mor mamma morsan utsedd till årets antologi i tidningen Vi Läser

”En fantastisk samling texter…” skriver Vi Läser när de listar årets höjdpunkter.

Augustin Erba medverkar i antologin ”Om ras och vithet i ett samtida Sverige”

Med inspiration från kritisk ras- och vithetsforskning skärskådar tolv forskare med varierande akademisk bakgrund dagens Sverige. Dessutom berättar medlemmar i Mellanförskapet, författare, journalister och andra om sina erfarenheter av att leva som icke-vita svenskar i dagens Sverige.

Boken riktar sig till studenter på högskolenivå, olika yrkesgrupper som berörs av frågor om ras och vithet i sin yrkesutövning och till alla som vill fördjupa sig i frågan om hur skillnad mellan människor skapas utifrån ras.

Mångkulturellt centrum är initiativtagare till antologin ”Om ras och vithet i ett samtida Sverige”.

Samtidigt som antologin kommer ut, öppnar också utställningen ”Varning för ras”. Så här skriver Mångkulturellt centrum om utställningen:

Varning för ras

En utställning om den svenska vitheten och den framtida svenskheten.
1 november 2012–26 januari 2014

Vi vill prata med dig om att vi i Sverige idag gör skillnad på människor utifrån hur vi ser ut. Att vi gör ras.
Vi vill prata med dig om det här med ras så att vi tillsammans kan se och ifrågasätta.
Vad menar vi med att ras görs? Vad betyder ras och vithet för oss idag? Vilka ras-risker kan du se? Vilket samhälle vill du ha?
Mångkulturellt centrum verkar för ett samhälle där mångfalden reflekteras i den nationella självbilden och där migrationsrelaterade fenomen ingår som en självklar del i det svenska kulturarvet. Vår forskningsprofil är mångvetenskaplig med tonvikt på ett etnografiskt arbetssätt.

Antologin kan köpas här eller på utställningen.

Augustin Erba: Krönika i Godmorgon Världen 20121014

Jag heter Augustin och jag har olivfärgad hy. Jag säger det redan nu, så ni vet. Det är ju inte alla som tycker att färgen på huden är viktig, och att det säger något om en människa, men jag heter Augustin och jag har inte den blekt rosa nyans som de flesta har som bor här. Och just nu är det deppigt att inte höra till den rosa majoriteten.

Förra söndagen, på en fotbollsmatch, var det en pensionerad sportreporter som förväxlade en kommentarshytt med ett kommentarsfält. Han sa att det var för många Augustin på plan – i min radio.

En debatt nyligen har handlat om en barnfilm. Det fanns en elak bild av mig på film affischen. Det var tydligen ingen som menat något illa med att rita en Augustin-karikatyr. Sen var det bråk om det Tintin album som slutade säljas i Belgien för femtio år sen, för redan för femtio år sedan sa Belgarna att det är faktiskt inte särskilt trevligt att rita Augustin på det sättet.

Och så slog jag på partiledardebatten på Agenda på Sveriges Television, och det började med att programledaren frågade ”Hur många Augustin tål Sverige”.

Ett av Sveriges viktigaste program frågade hur många av mig som Sverige tål. Som gränsen snart är nådd, som om folk stått ut länge nog. Och framför allt, frågan förutsätter att jag är ett problem.

Sen klev Peter Englund ut och sa att Nobelpriset i litteratur hade gått till Augustin. Och genast började twitter fyllas av skämt om mitt konstiga namn. Guggu-stin. Ugh-Ugh, skämtade folk.

Det har inte känts så här illa på tjugo år.

Då hade Expressen löpsedeln ”Kör ut Augustin”.

Nä, de hade dom inte, och det vet ju ni som följt med. Expressen skrev ”Kör ut dom”. Agenda frågade hur många invandrare Sverige tål och det var ju inte mitt konstiga namn folk gjorde narr av, det var Mo Yan som folk fnissade åt, ja och så vidare.

Det var lågkonjunktur då, när Expressen gjorde, precis som Agenda gjort nu, en hård vinkling. Men jag älskar yttrandefrihet, så jag är beredd att kämpa för att Public Service-företaget i yttrandefrihetens namn ska få peka ut mig som ett problem.

För tjugo år sedan fick Expressens chefredaktör sparken och sen dog diskussionen ut. För de som inte var rosa kom inte till tals. Inte den här gången.

I vår digitaliserade värld går yttrandefriheten åt två håll. I sociala medier har diskussionen fortsatt. Det är lagligt att kalla folk för öknamn, men det är lika lagligt att säga ifrån. Och jag har hopp, att en dag kanske folk sluta kalla andra för saker som dom faktiskt inte vill bli kallade.

Jag var på sameteatern i veckan.

Där såg jag en pjäs om rasismen samerna varit utsatta för, hur de stöttes ut, hur deras språk togs ifrån dem. Och jag såg hur de mådde av öknamen. Efteråt var det en kvinna i publiken, hon var kanske sextio år, som stod med rödkantade ögon. Det syntes att hon hade varit med om det som skildrades i pjäsen. Och hon satte ord på det jag känt hela veckan. Hon la sin rynkiga, knutna hand på sin bröstkorg och så sa hon:

”Härinne har jag burit det, skammen över att vara annorlunda, skammen över varifrån jag kommer.

Jag hade inte behövt bära en skam, jag hade kunnat bära en skatt.”

Länk till ljudet: Krönika 121014 Godmorgon Världen, P1, Augustin Erba

Augustin Erba ett av namnen i Bonniers novellsatsning

I dagarna har Bonnierförlagen lanserat ett nytt förlag för digitala noveller. Mix förlag riktar sig till moderna läsare och producerar noveller som finns tillgängliga bland annat på Adlibris och Bokus.

Bland de som publiceras under lanseringen av förlaget finns klassiker av August Strindberg och Selma Lagerlöf, men också nyskrivna noveller av författare som Kristoffer Leandoer och Sara Villius.

Augustin Erbas lättsamt erotiska novell, ”Sex 5.0”, som producerades och sändes av Radioteatern tidigare i år, finns bland Mix noveller. Den handlar om en framtid när alla män själva kan välja storlek på sin ni-vet-vad och när ordet ”äktenskap” har moderniserats till ”projekt”.

Sex 5.0 finns nu att köpa/ladda ner hos Adlibris (25 kr 19 kr) och Bokus (19 kr).

 

Tips på sommarläsning i smartphone/läsplatta

På Nyhetsmorgons sajt finns böckerna som Augustin Erba tipsar om.

Böcker som du kan köpa, böcker du kan ladda ner gratis till din smartphone och som du kan låna gratis på biblioteket.

Tips om sommarläsningen ligger här.

Augustin Erba skriver Radiosex

Radioteatern har en serie med erotiska berättelser som sänds vid midnatt mellan lördagar och söndagar i P1. Nu på lördag sänds ”Sex 5.0” specialskriven för Radioteatern av Augustin Erba.  ”Sex 5.0” utspelar sig i en framtid, när äktenskap är moderniserat till projekt, när ordet ”Windows” är en svordom och när alla män själva kan bestämma längden på sitt kön.

– Jag är så djupt nerbäddad i  mitt tunga romanprojekt, säger Augustin Erba, så ett av mina nyårslöften var att hitta skrivglädje. Radioteaterns förfrågan piggade upp mig. Sex är eländigt svårt att skriva, så det var inte utan att jag fick prestationsångest.

Att Augustin Erba valde att skriva en framtidsskildring var också en konsekvens av lusten att skriva.

– Det mesta bra som skrivs just nu har en verklighetsanknytning, vi vill tro att något har inträffat för att bli engagerade; jag ville skapa en dubbel utmaning när jag skrev om sex. Går det att engagera sig i något som ännu inte har inträffat?

Sex 5.0” är Augustin Erbas första text för radioteatern och sänds natten mellan den 5e och 6e mars. Du kan lyssna på några tidigare avsnitt av Radiosex här. Andra som skrivit radiosex för Radioteatern är Mara Lee, Peter Kihlgård, Bengt Ohlsson och Marika Lagercrantz.

Augustin Erba ger tips i UR Play

http://ur.se/play/160132

UR Play har lagt intervjun med Augustin Erba som sändes i Kunskapskanalen. Han svarar på frågor om det finns talang, om kvalitén på Janne Josefssons frågor och hur journalister eller blivande journalister. Han ger tips om hur du ska sluta skjuta upp saker, ger karriärråd till publiken och mycket annat.

Och, till skillnad från de andra klippen från bokmässan, är både bild och ljud bra.

Augustin, journalist, vs. ”vanlig människa” och andra frågor

Augustin Erba svarar under
denna vecka på frågor om journalistik
Norstedtsbloggen. Här är frågorna från fredagen:

Hej Augustin, jag är inte journalist, men jag har en fråga.
Eftersom journalister hela tiden vinklar, hur ska man veta vad som verkligen är sant?
“Snygg, men inte ytlig”

Hej,
Vad roligt att även någon som vi journalister kallar “vanlig människa” har hittat hit. Om du bara visste hur mycket tid vi journalister lägger på att få tag på dig. Vi dammsuger våra nätverk på jakt efter dig, vi twittrar efter dig och vi låter våra sommarvikarier göra enkäter med dig.
Du må vara okunnig eller ointresserad eller båda, men vi tvekar inte att ställa kilometerlånga frågor till dig om vad som helst. Även om du har bråttom vidare för att göra vad nu det är “vanliga människor” gör.

Vi avbryter ditt svar tre gånger, först för att fotografen inte fick till skärpan, sedan för att de andra “vanliga människorna” runt i kring oss envisats med att göra miner och visa fingret in i kameran, och slutligen för att vi själva snubblade över orden. (Det vore ju synd om vi journalister lät korkade. Ni, däremot, är ju “vanliga människor”…)

Du svarar så ärligt och omfattande som du kan, och du ringer runt till alla dina kompisar och statusuppdaterar “På TV ikväll!!!!” (för du använder fyra utropstecken (det gör inte vi)) (däremot kan vi använda många parenteser).

Du bänkar dig framför din TV vid 21.00 Nej, du tittar inte på våra nyheter “on demand” vare sig på datorn eller i telefonen för om du väl kopplat på din telefon eller datorn, då finns det ju miljoner intressantare saker för dig, “vanliga människa”, att titta på. Som porr. Eller spel. Eller nyheter som är av internationell klass och handlar om sådant du är intresserad av.

För oss svenska journalister är den internationella konkurrensen som om du, “vanliga människa”, är ute på en bar för att ragga och upptäcker att alla de andra kvinnorna vid bardisken ser ut som Kate Moss.

Nåväl, du sätter på din TV för att titta och dina vänner och din familj (kanske också de är “vanliga människor”) och då upptäcker du att du inte bara är nerklippt, du är bortklippt.

Och då blir du arg och besviken och så skriver du ett bekymrat brev till en journalistguru, som just kommit ut med en bok om hur man berättar historier, och undrar över objektiviteten i journalistiken. Men, kära “vanliga människa”, jag vill bara säga att vi journalister är inte så nöjda med er heller. Inte nog med att ni slutat betala för nyheter, dessutom har ni börjat göra dem själva. Spela inte oskyldig!

Vad är det du tror att du håller på med när du obekymrat twittrar om vad du tycker om valrörelsen i allmänhet eller usla tv-programledare som sänder efter den tionde timmen i synnerhet?

Du, “vanliga människa”, gör dig skyldig till journalistik. Även om jag förstår att du tycker det är roligt att berätta om saker du varit med om, så är det flera av oss journalister som tycker att det känns lika tryggt och trovärdigt som när en kirurg opererar sig själv.
Några av oss är glada över att det inte längre är förbehållet en liten grupp att kunna göra sig hörd, men jag tycker ändå att det är på sin plats att fråga hur du förvaltar det förtroende du fått när du släppts in i journalistiken? Har du läst vad ni “vanliga människor” skriver i kommentatorsfälten på Newsmill, Dagens Industri eller Resumé?

Jag vet att de flesta av er, “vanliga människor”, är nybörjare i journalistiken, men vi sliter oss i håret (de av oss som har det kvar) för att vara objektiva. Vi har hundra år av erfarehet. Kanske är vi inte alltid så objektiva som vi borde vara, men du ska veta att vi skäller på varandra när vi gör fel och vi fälls i granskningnämnden och pressens opinionsnämnd och vi jobbar skiten ur oss för att du, “vanliga människa”, ska kunna lita på det vi säger.

Ni däremot, eller snarare, många av er som hörs, ni kräks i kommentatorsfälten och ni publicerar värre lögner på flashback än kvällstidningarna någonsin gjort. Och ni försöker lura oss journalister och de andra “vanliga människorna” genom att ta betalt för att göra smygreklam på era bloggar.

Kära “vanliga människa”, frågan är inte bara om du kan lita på att vi rapporterar det som är sant. För även om vi inte alltid lyckas, så har det i år hittills dödats 23 journalister för att de ville sanningen ska fram.

Frågan är också vad du, “vanliga människa”, ska göra för att förvalta det journalistiska förtroende du fått.

med hopp om samarbete/Augustin

Augustin. Hur ska jag bli bättre när det känns som jag bara massproducerar grejer som trycks utan att någon läser dem eller kommenterar?
“Finns jag?”

Hej,
Alla som uträttar något behöver bekräftelse. Se där, jag sa det högt. Men du måste komma ihåg att det finns olika sorters bekräftelse. Och bekräftelse behöver inte vara positivt, som journalister är vi nästan lika nöjda över att bli hatade som att bli älskade. En reaktion, vilken som helst, duger.
Jag föreslår att du sätter dig ner med en lista på de olika former av reaktioner du behöver. Här kommer ett utkast.
– Reaktioner från läsare.
– Reaktion från chefen.
– Reaktioner från din familj.
– Reaktioner från dina vänner.
– Reaktioner från dig själv.

Jag föreslår att du nu funderar på hur du har gått tillväga för att tala om för din chef, din familj, dina vänner och, faktiskt, dig själv, hur viktigt det är för dig med reaktioner.
Har du sagt till din chef: “Jag vet att du har fullt upp, men jag vet att om du ger mig beröm ungefär en gång i veckan så arbetar jag både fortare och bättre.”
Har du sagt till din make: “Jag vet att du tycker att jag ältar ditt jobb, men om du någon gång messar att du gillade min artikel, eller att du tycker att jag är en kämpe, så blir jag en gladare partner”.
Har du sagt till din familj: “Kära svärfar, jag vet att du hellre önskat dig en svärdotter som var Hammarbyare, men jag skulle verkligen uppskatta om du ibland tog dig tid att reagera på mina texter. Mina texter spelar faktiskt i en högre division.”
Har du sagt till dina vänner att du behöver deras stöd? Våga messa dem när du gjort något bra – “du måste lyssna på det här” eller “min senaste story”.

Men, säger du, hur ska jag lära mig något av detta? Nu när du får respons har du ett material att arbeta med. Analysera : vad är det de tror att de har läst, vad kommer de ihåg, vad citerar de? Ur detta märker du vilka tankar du hade som inte tog sig igenom texten och du märker vilka som gjorde det.

Och så tycker jag att du ska öva på att luta dig tillbaka, sippa på ditt te och tänka att du är en bra person som gör ditt bästa och även om ingen har märkt det just idag, så är det ändå så.
Hälsar
/Augustin

Augustin Erba har skrivit “Så blir du en bättre journalist (och gladare)” som just kommit ut på Norstedts. Under denna vecka tar han emot frågor från skribenter, journalister och studenter. Du får vara anonym. Skicka din fråga i kommentatorsfältet eller till augustin.erba@gmail.com eller på twitter @augustin_erba

Reportern som ville för mycket och andra frågor

Augustin Erba svarar under
denna vecka på frågor om journalistik
Norstedtsbloggen. Här är frågorna från onsdagen:

Hallå Augustin,
Jag har gjort en lång intervju med en artist. Vi fick jättebra kontakt och jag fick framför allt fyra pratminus som var ovanligt öppenhjärtiga och som gör min artikel ganska unik. Men nu när hon har läst sina citat vill hon stryka tre av dem. Hon medger att hon sagt exakt så men säger att det vore katastrof för henne om jag skrev det. Vad gör jag?
“Nöjesmurvel”

Hej “Nöjesmurvel”,

Om du publicerar artikeln så får du en bra story, och enligt alla klassiska journalistiska regler bör du publicera hänsynslöst (eller, som det kallas, konsekvensneutralt). Jag tycker att du ska göra en bedömning utifrån vilken sorts katastrof hon menar skulle inträffa.

Om det är en personlig katastrof: säg att hon råkade erkänna att hon är notoriskt otrogen, för att ni fick sån bra kontakt, och hon hoppades på en snabbis nu när hon har så tråkigt ute på turnén. I så fall kanske det faller under privatlivets helgd och du kanske kan avstå från publicering. Men, och det är ett stort men, om det här är en frikyrklig artist som regelbundet återkommer i Melodifestivalen och som predikar Gud och Bibel och trohet och celibat till alla som vill lyssna… i så fall tycker jag du ska publicera.

Om det är en yrkesmässig katastrof är det egentligen inte en bedömningsfråga. Då tycker jag du ska publicera. Säg att hon bjuder dig på koks och du säger nej och hon bönar och ber att du inte ska berätta. Du vet att skivbolaget kommer att bli förbannade på dig och du får svårt att få intervjuer framöver av både henne och bolagets andra artister. Det avgörande här är om du kan få ur skivbolaget eller henne en ännu bättre story. Kohandla med dem. Säg att storyn du redan har är skitbra, och att du måste komma hem med något bättre om du ska ställa den första. Se till att du verkligen får en bättre story.

Du måste också vara medveten om att en katastrof är inte självklar. Titta på Kate Moss till exempel. När Mossy blivit fotad så naken så att varenda man på planeten kan se henne avklädd bara han blundar och dessutom tillsammans med koks nog för att bygga en snölykta, så blev hon bara ännu hetare.

Det är lätt för mig att sitta här och säga att du ska bli osams med den du är beroende av – för du är, tyvärr, beroende av skivbolaget. Just det här bråkade Magnus Linton med Lasse Wierup om i förra veckans “Medierna i P1”. Mycket lyssningsvärt —-> här kan du lyssna. Linton anklagar Wierup för att anpassa sin bok om knark till svensk polis, eftersom Wierup, som kriminalreporter, är beroende av en god relation till polisen. Det är kanske årets mest uppiggande gräl och jag tycker att båda har intressanta argument för sin sak.

Ett sista påpekande: de flesta journalister fegar ur i de här situationerna. Och jag tycker att det är synd, även om jag förstår varför. Men det finns några förebilder – David Lagercrantz gjorde en legendarisk intervju med en patetiskt nedsupen Lundell 1991, när alla andra låtsades som ingenting. Den amerikanske befälhavaren i Afghanistan fick nyligen avgå för att en Rolling Stones-reporter bröt det sociala kontraktet och publicerade sanningen. Reportern bäddade inte in sig på vanligt sätt (och blev därmed inte lojal med trupperna som då hade riskerat livet för honom). Du kan läsa reportaget om hur soldaterna betedde sig här.

Jag har ett kapitel i min bok som handlar om etik och kontentan av det kapitlet är att du måste veta varför du blev journalist för att göra en bedömning du kan leva med. Om du blev journalist för att du vill hänga med kändisar, ja, då vet du ju redan hur du kommer bete dig. Om du blev journalist av samma skäl som jag, för att du vill göra världen bättre, för att du vill att sanningen, som du upplever den, måste fram. Ja, då är det bara att publicera hela rasket.

Lycka till /Augustin

Augustin! Till din frågespalt: Vad ska jag göra när min redaktör nöjer sig med för lite men jag själv vill jobba mer med knäcken och göra bättre ifrån mig?

“40+”

Hej “40+”,
Först vill jag säga att jag blir så glad över att höra din fråga, för jag tror verkligen att du har en god framtid. På 90-talet blev alla räknenissar nöjda över att de lyckades sälja omskrivna TT-telegram en gång till, med journalistslavar som bearbetade telegrammen. Men nu, nu är de bittra över att alla dessa telegram finns gratis på varenda sajt med självaktning. Och plötsligt går det inte att sälja den sortens journalistik längre, eftersom även allmänheten insett det trista med att betala för samma sak flera gånger. Först prövade räknenissarna att skänka bort tidningar i tunnelbanan – tidningar fyllda med omarbetade telegram. Men nu verkar inte ens det fungera. Och då vankas en ny tid för ambitiösa reportrar som du.

I min bok har jag en lång intervju med Mattias Göransson, chefredaktör på Filter, eftersom han slåss för originaljournalistik och inte nöjer sig med det vanliga omtugget. Han har fått lönsamhet ur kvalitet och även Fokus har överlevt så här långt.

Själv har jag börjat betala allt mer för nyheter eftersom flera av mina applikationer som jag använder i min telefon och på min iPad gör det möjligt för mig att köpa tidningar och tidskrifter med ett tryck. Jag köper förresten också fler böcker nu, när jag direkt, efter att ha läst en recension eller en nyhetstext om en bok, kan ladda ner boken. (Och till skillnad från bokreaböckerna som ligger olästa och blänger på mig i min läshylla, så läser jag faktiskt böckerna jag tankar ner till läsplattan.) Åh, jag lät mig svepas iväg här inför visionen av spaltkilometer med originaljournalistik. Låt mig samla ihop mig och svara på din fråga…   Du måste fundera ut varför redaktören vill att du ska lägga mindre tid på dina knäck. Redaktörens bevekelsegrunder kan vara:

a/ Du är en frilans som har vett att ta betalt per timme och inte per tecken. Mer jobb betyder då att du blir dyrare.

b/ Du är anställd, men din redaktion är underbemannad och ju mer tid du lägger på varje sak, desto mer måste de andra jobba för att fylla tidningen. Redaktören tror inte att du hinner med det du själv ska göra om du gräver för djupt i varje detalj.

c/ Du har tidigare visat att när du fick mer tid, så blev inte resultatet bättre.

Låt oss gå igenom de här problemen ett i taget.

a/ Om du är frilans, så tycker jag att du måste göra en bedömning av hur mycket skada ditt varumärke tar av att du släpper ifrån dig en halvbra grej. Själv skulle jag jobba gratis för att nå en rimlig nivå, men jag skulle aldrig jobba för den redaktören igen. Det är ju det som är finessen med att vara frilans. Du kan slippa clownerna.

b/ Om du är anställd på en underbemannad redaktion föreslår jag att du försöker övertyga redaktören genom att tydligt beskriva hur mycket större utrymme den här historien kommer att behöva om du får din extra tid. Det blir en större story om du får mer tid än om du ska småpeta i en annan story samtidigt. Redaktören är angelägen om att fylla sina sidor eller sin sändning. Ett annat sätt kan vara att göra så långt du hinner på saken du brinner för, sedan kvickt göra det där andra, som redaktören lastat på dig, till en notis, och sedan återvända till det du brann för. Prioritera, helt enkelt.

c/ Det här är en tråkig variant – du har bränt förtroendet och nu ska du försöka återvinna det. Det första steget är självrannsakan. Jag har jobbat som redaktör i många olika situationer och det enda man kan vara säker på är att en reporter sällan blir klar före utsatt tid. Ger jag dig en vecka för din story, då tar det en vecka. Får du en månad, tar det en månad. Jag önskar att jag kunde säga att de som jobbar en månad gör bättre storys än de som jobbar en vecka, men det är inte tiden som avgör. Det är metoden. En skicklig reporter kan gräva fram på tre dagar vad en annan inte mäktar med på en månad. I min bok har jag ett antal övningar som handlar om att optimera din arbetsmetodik, men jag har redan varit inne på en nyckel. Du behöver prioritera. Om din redaktör har tappat förtroendet för dig, för att du någon gång tidigare ödslade tid utan resultat, kan det hjälpa att du visar redaktören en plan med delresultat.
Planen kan se ut så här: ”Jag lägger en timme på att ringa och prata med den här sortens personer och det kommer tillföra det här till reportaget.” ”Sedan lägger jag två timmar på att söka fram statistik om problemet och det minsta jag kommer kunna lägga till är antingen att det saknas statistik eller så kan jag berätta om den senaste statistiken.” Och så vidare.
Och sen, när du visat att du levererade precis vad du lovade och kanske mer, så kanske redaktören är villig att ge dig mer utrymme nästa gång.

Jag hoppas det var till hjälp
/Augustin   PS. Ha tålamod ni som mejlat till mig. Jag svarar så fort jag kan och betar mig neråt i mejlskörden. Det finns fortfarande plats för någon klurig fråga eller två.DS.

Augustin Erba har skrivit “Så blir du en bättre journalist (och gladare)” som just kommit ut på Norstedts. Under denna vecka tar han emot frågor från skribenter, journalister och studenter. Du får vara anonym. Skicka din fråga i kommentatorsfältet eller till augustin.erba@gmail.com eller på twitter @augustin_erba

”100 idéer på 15 minuter”

I helgen höll Augustin Erba en workshop för nordiska frilansar. Han lärde ut tekniker för att få originella idéer. Här är några reaktioner

Från danska FreelanceGruppen: 100 idéer på 15 minuter.
(Obs att artikeln är på danska)
Från Frilansjournalisten.nu: 120 besökare på Nordic Freelance

Norsk journalistlag: Opphavsrett viktigst på Nordisk

(Obs artikel på norska)

Så får du ordning på ditt skrivbord

Detta kapitel ur Så blir du en bättre journalist (och gladare) publicerades i senaste numret av grävande journalisters tidskrift SCOOP. Nedan följer artikeln. Du kan börja prenumerera på SCOOP via den här länken.

Om du är nöjd med hur ditt skrivbord ser ut, kan du hoppa till nästa artikel.

Om du har ett stökigt skrivbord, men genast hittar alla papper du vill, kan du hoppa till nästa
artikel.

Om du inbillar dig att det är ett mått på konstnärlighet och kreativitet att ha ett stökigt
skrivbord och att du skulle förvandlas till en anal tråkmåns av att äntligen hitta bland dina
papper och slippa ligga efter med svar på e-post som du inte ens minns att du har fått,
varsågod och hoppa till nästa artikel.

Mina år som coach har lärt mig att om det inte finns en vilja till förändring är det meningslöst
att försöka hjälpa. Det här kapitlet är alltså till för dig som har insett att du skulle må bättre
om ditt skrivbord var mer organiserat; om din inkorg inte var så full att du blir gråtfärdig när
du öppnar den. Jag använder begreppet skrivbord i dubbel bemärkelse – både ditt skrivbord
på datorn och det skrivbord du sitter vid.

Du som har jobbat som journalist några år vet hur mycket tid som går förlorad om du inte
hittar adressen eller telefonnumret till den person du intervjuade för ett år sedan och vill
intervjua igen. Du ringer dig igenom samma kedja som du gjorde förra året och är arg på dig
själv över att du inte fått snurr på adressboken eller arkivet.
Det förekommer myter kring ordning och en av dem är att stökighet tyder på kreativitet. Gå
runt på din arbetsplats och titta själv. Det enda som är säkert vad gäller stökiga människor är
att de är just – stökiga. En annan myt är att stökigheten är medfödd och obotlig: antingen är
du en stökig människa eller inte.

Det första steget till ditt nya, rena skrivbord är att konstatera att dessa myter saknar
vetenskaplig grund och att det inte finns några som helst belägg som strider mot att städning
är en fråga om övning. Det är istället kreativt att lista ut ett sätt att hålla ordning på sina
papper.

Gör så här: Om du har haft ett stökigt skrivbord har du antagligen – med något års eller några
månaders mellanrum – rensat ut. Det tog gissningsvis lång tid och du lyckades inte riktigt
bli färdig. Kanske började du med att skaffa nya pärmar och några tidskriftssamlare. Kanske
skapade du några nya mappar i datorn. Det hjälpte antagligen inte. Efter några veckor såg det
likadant ut igen.

Arbetsmetodiken för att skapa ordning är istället att behovspröva din vardag – för det är
vardagen som styr om du lyckas hålla ordning eller inte.

För dig som vill fördjupa dig i konsten att hålla ordning finns flera bra böcker och
webbplatser. Rekommenderad fördjupning kommer i slutet av den här artikeln, men jag vill
redan här nämna min favorit –”Organizing from the Inside Out” – den boken botade mig
från mitt beteende som skrivbordshamster och gjorde mig till mannen med det blankaste
skrivbordet i korridoren. Det är tankarna från den boken som ligger till grund för det här
kapitlet.


Tillbaka till ditt skrivbord. Nu ska vi utifrån din vardag skapa din personliga struktur.

1. Kategorisera det som kommer in. Ta varje papper som finns på ditt skrivbord och bestäm
en kategori för pappret. Och du får inte skapa en kategori som heter ”övrigt”. Skriv upp vad
kategorin heter på en post-it-lapp som du lägger på golvet ihop med pappret.
Nu kommer du antagligen att märka att du har sparat en del referensmaterial på skrivbordet.

Vad gör du till exempel av ett utskick eller en utredning som du tänker att du borde göra
reportage om? Antingen placerar du den i en hög märkt ”idéer till kommande reportage” eller
så märker du den ”researcharkiv”.

Du kommer också att märka att du hittar saker som du egentligen borde göra något åt. Gör
inte det! Nu är det dags att kategorisera, inte sitta och småläsa saker som du borde ha åtgärdat
för länge sedan. Hur går det?

Förhoppningsvis sitter du nu på ditt kontor med ett dussin eller fler högar märkta med vad de
innehåller.
Nu är ögonblicket att börja fundera över förvaring. Vad behöver du inom synhåll och vad kan
du gömma bort i bokhyllan vid väggen? Vad har legat på ditt skrivbord i ett halvår, fast du
lika gärna kunde kastat det?

2. Skilj på pågående och avslutade processer. Avslutade processer kan förvaras – du kan
stoppa dem i bokhyllan eller i arkivet. Pågående processer kan du behöva ha nära till hands –
kanske i form av mappar på eller intill skrivbordet.

3. Sluta använda ditt skrivbord som en gigantisk kom-i-håg-lista. För in de saker du behöver
få gjort i en riktig lista. Ännu bättre: för in dem i din almanacka på de datum du ska göra
dem. Har du din almanacka i telefonen eller i annat digitalt format kan du också lägga in
påminnelser. När du hädanefter stoppar undan en uppgift så att den hamnar utom synhåll
behöver du se till att den hamnar antingen i din kom-ihåg-lista eller i din almanacka.

4. Nu när har du en uppfattning om vilket utrymme du behöver, kan du med gott samvete
skaffa pärmar (som du förstås märker upp), eller mappar, anpassade till dina åtaganden.

Grattis – du har nu en fungerande struktur (som du naturligtvis utvärderar regelbundet) och
din största utmaning är att se till att du arkiverar de avslutade processerna och uppdaterar din
lista med saker du ska göra.

Här kommer ett bonustips. Om det finns en hög med saker du borde göra något åt
kan du sortera in dem i följande kategorier ”Åtgärdstid en minut”, ”Åtgärdstid fem
minuter”, ”Åtgärdstid en timme”. Om du har tidskriftssamlare med uppgifterna uppdelade på
det sättet, och du får fem minuter över, vet du vilken pärm du ska hitta din uppgift i.
Jag föreslår att du, när du har städat ditt skrivbord, startar ditt nya liv med att tömma
pärmen ”Åtgärdstid en minut”. Och sedan, när ditt nya, organiserade liv har börjat, föreslår
jag att du inte skjuter upp enminutare om det inte är verklig deadline-kris med något annat.

På samma sätt som du nu organiserat ditt fysiska skrivbord kan du nu ta itu med ditt virtuella.
Sortera mejlen (eller dokumenten du har) i olika kategorier. Ärenden för du in i almanackan
istället för att använda din mejlbox som att-göra-lista eller kom-ihåg-lista. Texter eller
information du behöver spara kan du antingen skriva ut eller spara i särskilda mappar på
datorn. Om du har tusen mejl i din mejlbox kan du pröva något radikalt – samla alla mejlen
som är äldre än tre månader och släng dem eller flytta dem till en särskild mapp. Om det
verkligen var viktigt kommer den som mejlade dig höra av sig igen.
Om det sista du gör varje dag är att sortera och städa ditt skrivbord och sortera din mejlbox,
kommer du varje morgon till ett fräscht och rent skrivbord och kan fokusera på det du ska
göra idag.

Texten är ett omarbetat utdrag ur Augustin Erbas kommande bok ”Så blir du en bättre journalist (och gladare) – handfasta råd om kreativitet, karriär och kärlek på jobbet”(Norstedts). Boken kan du köpa här —-> Bokus.se


Snabbtips: så håller du mejlboxen/skrivbordet tom(t)


Sådant som ska åtgärdas – för in det i din kalender.
Sådant som inte hör till dig – släng direkt.
Sådant som du inväntar svar på – arkivera.
Sådant som du kan behöva – in i referensarkivet.
Ha förvaringsmetoder som är anpassade till dig.

Lästips om att få saker gjort:


Julie Morgenstern, Organizing From the Inside Out (1998). Ja, du fick detta tips en gång till.
Julie Morgenstern, Never Check E-mail In the Morning: And Other Unexpected Strategies for
Making Your Work Life Work (2005).
Uppföljare med ytterligare goda råd.
David Allen, Få det gjort (2007). Innehåller den grundläggande metoden att inte bara skriva
upp saker du vill få gjort, utan också bestämma när.
Francis Wheen, How Mumbo Jumbo Conquered the World (2004). Underhållande och ilsket
bland annat om självhjälpsböcker som påpekar självklarheter. (Detta tips för att du inte ska
tappa bort dig bland alla mina råd.)
Webbplatser: Lifehacker.com, unclutterer.com

Nu finns ”Så blir du en bättre journalist (och gladare)” att köpa på Bokus

– Det började med att jag skrev ner allt intressant jag diskuterat under dagen, säger Augustin Erba.

Under flera år arbetade Augustin med att coacha journalister, handleda programledare och ha workshops med redaktioner; Nyhetsredaktioner, kulturprogram och humorgrupper – och för varje ny genre utvecklade Augustin Erba tekniker för att journalisterna själva, efter mötet, skulle kunna öva på de svåra momenten i sitt arbete tills de kände att de inte längre hindrades i sin vardag.

– Jag tyckte att samtalet och diskussionerna ofta ledde fram till nya saker och metoder som jag inte hört talas om förut. Och när jag skickade några av anteckningarna till Maria Sjödin på Norstedts förlag, så ville hon göra en bok av råden.

Augustin Erba coachar inte längre, hans arbete ihop med Sveriges Radios ledning tar upp det mesta av hans tid. Och den tid som blir över ägnar han åt uppföljaren till romanen ”Ensamhetens broar”.

– Fast ibland händer det att redaktioner som jag är lite kär i frågar om hjälp, och då har jag svårt att säga nej. Jag hade workshop med utrikeskorrarna häromveckan. Det fina med att få jobba med folk som är så fruktansvärt duktiga är att diskussionerna och problemlösningen kan bli något att bära med mig länge.

Från och med nu finns ”Så blir du en bättre journalist (och gladare) – Handfasta råd om karriär, kreativitet och kärlek på jobbet” att köpa på internetbokhandlarna. Bokus har just sänkt priset på boken och har dessutom en lägsta-pris-garanti.—> Bokuslänk