Ny novell i antologin ”Grannar”

Augustin Erba medverkar tillsammans med åtta andra författare i novellförlaget Novellix största satsning någonsin.

I ”Grannar” utforskar nio svenska och internationella författare de som är så nära oss, men ändå långt borta. Elsie Johansson, Kim Thúy, Lars Norén, Josefine Klougart, Augustin Erba, Merethe Lindström, Aris Fioretos, Kjell Westö och Lydia Davis har skrivit var sin novell till antologin. Omslagen är skapade av konstnären Karin Mamma Andersson, förordet är skrivet av journalisten Jan Gradvall och Margareta Petersson står för idé och projekt.

Resultatet är en box med nio berättelser som kretsar kring samhörighet och utanförskap, där erfarenheter både för människor samman och skiljer dem åt.

grannarBoxen finns att beställa redan nu (http://novellix.se/produkt/grannar/) om du vill ha leverans på släppdagen 2/3! Den kan också beställas här: http://www.adlibris.com/se/bok/grannar-9789175891965.

 

Och för den som vill träffa flera av författarna bakom Grannar blir det en särskild författarkväll på Kulturhuset den nionde mars med ett samtal som leds av Augustin Erba. Biljetter kan köpas här: http://www.kulturhusetstadsteatern.se/Litteratur/Evenemang/2017/Grannar/

Augustin Erbas novell i samlingen heter ”Hiwa”.

augustin_erba_omslag_rgb

 

Annonser

Fem sätt att få bättre civilkurage

När Augustin Erba bad de människor som samlats för att diskutera civilkurage att fundera ut en situation när de själva vågat säga ifrån dröjde svaren.

Bland de trettiotal människor som samlats i sommarkvällen i det luftiga galleriet med fönster mot Östersjön var det flera som bar med sig en personlig undran. Hur gör jag för att ta ställning? När ska jag säga ifrån? Det hade skrivits i både Västervikstidningen och Östgöten om författarkvällen och i intervjuerna hade Augustin Erba gång på gång betonat hur människor förvandlas av sina val.

– Den som inte ingriper, trots att hela ens inre skriker att det som pågår är dåligt, blir en annan människa. Om vi inte gör det vi måste kan vi aldrig bli de människor vi vill vara.

Det som från början var tänkt som en traditionell författarkväll med uppläsning ur Augustin Erbas bok ”Ensamhetens broar” förvandlades till en workshop i mänsklighet. Någon talade om hur vi skyddar våra barn, andra talade om vuxenmobbning, ytterligare någon talade om tron på människans inre godhet.

Medan kvällen la sig och syrsorna gnisslade högre och högre mot de stora glasfönstren samlade sällskapet sina tankar om hur vi blir bättre på att leva i enlighet med våra samveten.

Det var ingen som gjorde anspråk på att ha löst problemet – men här är en sammanfattning av tankarna:

1. Öva på att säga ifrån. Det är svårast i början.

2. Säg ifrån tidigt. Det är nu vi kan diskutera kriget i Afghanistan med vett och sans, men när hundra svenska soldater skjutits eller skjutit andra, kommer det bli svårare.

3 Känn dig själv. Det är svårt att veta hur du vill bete dig om du inte vet vilka värderingar du vill står för. Avsätt tid för att tänka ut vad du tycker är rätt.

4. Säg ifrån på ett sätt som inte får någon att skämmas. Den som skäms går i försvar. Och ditt mål med att säga ifrån och visa civilkurage är inte att framhålla dig själv och förminska andra, ditt mål är att göra världen rättvisare.

5. Glöm inte bort att alla människor vill vara goda. Även historiens värsta skurkar hävdade att de var i det godas tjänst. Vädja därför till människors inneboende godhet, men utan att glömma att människor, i fel sällskap, kan göra fruktansvärda saker.

”Sverige är i krig. Är det vad vi vill?”

Söndag 25 juli kl. 17.00 är det författarsamtal på Källvik Brunns Galleri, i närheten av Västervik. Augustin Erba läser där ett stycke ur ”Ensamhetens broar” och deltar i ett samtal om den nyss avskaffade värnplikten.

– Svenska soldater är i krig i Afghanistan, säger Augustin Erba. Det är märkligt att vi inte förstått att vi snart står inför samma situation som danskarna. I Danmark har debatten nått orkanstyrka efter dokumentären ”Armadillo” som visar vad danskarna gör mot afghanerna. Snart har vi också bilder på jublande svenska soldater som mördat afghaner. Är det vad vi vill?

Augustin Erba har semester, men gör ett avbrott för författarkvällen. Källvik Brunns galleri är ett udda inslag i Tjusts skärgård, ett andningshål mellan all försäljning av rökt fisk.

– I min roman utforskar jag vad som händer med människor när vi sätts i ett slutet system som belönar omänskligt beteende. Lägger vi inte resurser på att få våra soldater att förstå hur vi bemöter de känslor som överfaller oss när vi blir beskjutna, så kommer de snart att betrakta afghaner som fiender och de kommer (om de inte redan gjort det) begå handlingar som de kommer att ångra resten av sina liv.

– Det är dessutom uppenbart att svenskar tjänstgör under amerikanskt befäl. När högsta chefen i styrkan byts ut är det inget samråd, det är Obama som bestämmer att en general ska ut och en annan in. Är det vad vi menar med svensk neutralitet?

– Nu när värnplikten avskaffats visar det sig dessutom att de nya villkoren för yrkessoldaterna är att de ska tvingas till utlandstjänsgöring. De som anställdes för tjugo år sedan, i ett neutralt land, ska nu skickas till att tjänstgöra under amerikanska generaler i ett smutsigt krig mot de som amerikanerna förr sponsrade för att stöka till det för Sovjetunionen. Det här borde vara ett av valets stora frågor, men bortsett från några få försök är det skrämmande tyst. Dan Jönsson i DN skrev bra häromdagen (finns ej på nätet), och han har kontinuerligt skrivit om de här frågorna som till exempel när danskarna i förra omgången försökte tysta ner sanningen om vad deras soldater håller på med. (En dansk soldat skrev en bok om kriget som den danska krigsmakten ville censurera.)

Augustin är just återkommen från tio dagar i Flandern där han och författarkollegan Erik Helmerson rest i Jacques Brels fotspår.

– I Flandern besökte vi en krigskyrkogård. En liten by vars unga män mejats ner. En förlorad generation i ett meningslöst krig. Liv som inte fick levas. Just nu är vi på den sida som vinner, så det är bekvämt att hålla käften, men vad händer när det kommer fram att svenskar begått krigsbrott? Kan vi verkligen låtsas som om vi trodde att människor kunde åka iväg, döda andra människor och sedan komma hem oförändrade? Kan vi verkligen låtsas som om vi inte anade vad som var på gång?