Flykt (Rwanda)

Ur Flykt, Sveriges Radio P1

sänt i juli 2005

1.

Att döda över 800.00 människor kräver vissa förberedelser.

Man kan tro att det behövs vapensmuggling, men mördandet kan ske med knivar.

Man kan tro att det behöver gå fort, men mördandet kan pågå så länge som ingen ingriper.

Man kan tro att det behövs högteknologisk övervakning av de som ska mördas, men det räcker med en markering på människors id-kort.

Den viktigaste förberedelse som behövs är att förändra framtoningen av de som ska mördas.

Om de som ska mördas framställs som främmande och farliga kan en tiondel av befolkningen mördas på några veckor.

Så sker i Rwanda.

2.

I Rwanda talar folkgrupperna samma språk.

I Rwanda har folkgrupperna samma religioner. De flesta är kristna.

I Rwanda har folkgrupperna samma kultur.

Rwanda ligger i mitten av Afrika och är ungefär lika stort som Småland. Åtta miljoner människor bor i Rwanda, som är ett av Afrikas mest tättbefolkade länder.  När Europa delar upp Afrika mellan sig, får tyskland rätt att kolonisera Rwanda. Efter första världskriget tar Belgien över kolonin Rwanda.

Men när belgarna tagit över Rwanda får tutsierna monopol på utbildning.  Belgarna inför också idkort där det står om man är tutsier eller hutu.

Belgarna använder den raslära som blivit populär i Europa före andra världskriget, och lär ut att tutsierna är en överlägsen ras. Tutsierna sägs vara vitare med så kallade europeiska näsor medan hutuerna sägs vara svartare, med mer kompakt kroppsbyggnad och en näsa som kallas afrikansk. Människor med samma språk, samma religion och samma kultur letar skillnader mellan varandra.

Samtidigt, i Europa, får tyskarna höra att de är herrefolket.

3.

Egendom är makt.

Det finns en traditionell skillnad mellan folkgrupperna i Rwanda, Tutsierna var boskapsskötare och hutuerna jordbrukare. Eftersom tutsierna flyttade boskap och var tvungna att kunna erövra nya betesmarker lönade det sig för dem att bygga en krigsmakt. Och med en krigsmakt kunde de härska över hutuerna. Men egentligen handlade skillnaden om boskap. En tutsier som förlorade sin boskap blev hutu.  En hutu som skaffade boskap kunde bli tutsier.

När den nya, självständiga republiken Rwanda uppstår i början på 60-talet, då är det hutuerna, majoriteten, som bestämmer. Tutsierna förtrycks och tutsier som gör politisk karriär mördas.

4.

Tutsier deltar i inbördeskriget i Uganda, på gerillans sida. När gerillan vinner kriget får landet en tutsivänlig president.

5.

1987 bildar tutsierna Rwandas Patriotiska Front och invaderar Rwanda.

Soldater från Frankrike, Belgien och det som kallas Zaire hejdar tillsammans med Rwandas armé de invaderande tutsierna.

Det blir vapenvila.

Rwanda inför flerpartisystem, men vapenvilan bryts eftersom man inte kan komma överens om hur tutsierna ska delta i Rwandas armé.

Sex år efter invasionen, 1993, undertecknas ett fredsavtal, men hutuextremister uppmanas att mörda de som stödjer avtalet.

6.

En extremistisk milis rekryterar unga män. Milisen kallas Interhamwe, det betyder ungefär ”de som kämpar tillsammans”.

De som arbetar för fred hamnar på dödslistor. Listor på vilka som är tutsier skickas till varje kommun.

Massmedier i extremisternas tjänst sprider propaganda. Tutsierna kallas kackerlackor.

7.

Det finns en FN- styrka i Rwanda. De ska bevaka freden. Innan folkmordet bryter ut får en FN-general reda på extremisternas planer på folkmord. Han begär tillstånd från FN för att få avväpna de farligaste grupperna, men får veta att det ligger utanför hans befogenheter.

8.

I radio sänds propaganda. Radiopratarna uppmanar hutuerna till massmord.

Radion skrämmer upp befolkningen med berättelser om vad som kommer att hända om tutsiearmén tar makten. De uppmanar till ”nettoyage” – göra rent hus med kackerlackorna.

9.

Ett flygplan lyfter i Tanzania. Ombord finns mäktiga människor som arbetat med fredsprocessen: Burundis president och den Rwandiske presidenten. Det är den 6:e april.

Planet skjuts ned med en raket, vem som sköt är oklart. Somliga tror att det är militärer som sympatiserar med extremisterna. Andra anklagar tutsierna. Alla ombord på planet dör i kraschen. Nu börjar mördandet.

10.

”Dom skjuter, folk blir hotade, människor ligger på golvet i sina hem”, det säger Rwandas premiärminister i en intervju. Milisen hittar henne.

Hon tillhör ett mer fredsinriktat Hutuparti.

Hon är bland de första som mördas

Tio belgiska FN-soldater dör när de försöker skydda henne. Det får FN att minska sin styrka från 2500 man till 270.

11.

Den kvarvarande FN-styrkan ingriper inte i striderna.

FN:s Generalsekreterare heter Boutros Boutros-Ghali.

Ansvarig för FN:s fredsbevarande operationer och därmed direkt ansvarig för Rwanda är den biträdande generalsekreteraren, Kofi Annan.

Propagandan i Rwanda och okunskap i västvärlden gör att kriget i Rwanda skildras som ett stamkrig. Det är inget stamkrig, det handlar inte om stammar, det är två eliter som slåss om makten.

Medan tutsiernas mördas pågår kämpar deras gerilla sig mot huvudstaden. Sex dagar efter flygkraschen har gerillaarmén med tutsier kommit så nära huvudstaden att huturegeringen flyr. Men mördandet fortsätter.

12.

En människorättsorganisation påstår att så många som 100.000 kan ha dödats.

Ibland är siffror i överkant. I Rwanda verkar inga siffror tillräckliga.

Det är utrotning av kackerlackorna, det är utrotning av tutsierna och deras vänner, det är slakt i husen, på gatorna, i kyrkorna. Det är slakt med yxor och knivar. Det är slakt för att propagandan verkar ha nått sitt mål, tutsierna ses inte som människor.

Mördarna väljer ut sina offer med hjälp av folkbokföringssystemet och id-korten.

Tiotusentals lik flyter ner för floden och ut i Victoriasjön där vattnet inte längre är drickbart.

13.

När journalister rapporterar från Rwanda är det några saker som de alltid återkommer till. Det ena är att de aldrig varit med om något värre. Det andra är lukten. Över hela Rwanda sägs en sötsur stank härska. Det är doften av ruttnande lik.

Expressens reportageteam berättar om slakten i en kyrka, de berättar att barnen är lätta att känna igen, för de små kropparna ligger tätt ihoptryckta mot mamma eller syskon, överallt. Överallt. Reportaget avslutas så här: ”Just innan vi lämnar kyran och dess vidriga innehåll hittar jag ett av mördarnas vapen, en hagelpatron. Det står något skrivet på den gula plasten så jag plockar upp den och läser där står ”JK6 Nobelkrut Bofors”

14.

Dörren till en kyrkas sparkas in. Milisen öppnar eld och kastar in granater. Sedan dödar de dom överlevande med knivar. Fler än tusen mördas, fler än hälften barn.

Barn mördas, men barn mördar också. Rädda Barnen berättar att det finns flera rapporter om att barn med machetes deltagit i massakrerna.

I övriga världen ställs frågan varför ingen ingriper mot mördandet, men det kommer inga svar. Någon skriver att ju fler som dör, desto färre vill ingripa.

Frankrikes utrikesminister säger sig vara berett att ingripa militärt om massakrerna fortsätter och vapenvilan inte respekteras.

15.

Frankrikes president Francois Mitterand säger att han är beredd att omedelbart ingripa mot massmördandet i Rwanda. Då har mördandet pågått i mer än två månader. Då har över en halv miljon människor dött.

Frankrike har ingripit i Rwanda förut. Då blundade de för hutuernas förtryck av tutsierna. De stödde den mördade presidenten. De stoppade tutsierna från att ta makten i Rwanda redan 1990.

16.

FN beslutar att sända en ny fredstrupp, men det drar ut på tiden för att USA inte vill riskera amerikanska liv.

En vecka efter att den franske presidenten lovat ett omedelbart ingripande invaderar franska fallskärmsjägare  Rwanda. Det kallas operation Turkos. Fransmännen säger sig vara där för att se till att humanitär hjälp ska komma fram till Rwandierna.

Franska trupper upprättar en skyddad zon. Hit flyr många av de ansvariga för folkmordet och tutsiernas gerillaarmé får inte komma in. Frankrike hjälper ansvariga att fly utomlands.

17.

Gerillan är framgångsrik i resten av Rwanda och driver ut regeringen och dess armé till Kongo-Kinshasa. Över en miljon civila hutuer flyr med. Dessutom flyr hundratusentals till Tanzania.

Efter folkmordet flyttar tutsier in från Uganda. Proportionerna i landet mellan folkgrupperna är därför i stort sett lika, trots folkmordet.

2000 döms en journalist till tolv års fängelse för uppvigling till folkmord.

18.

Mördarna måste möta de som sett mördandet.

2001 införs lokala specialdomstolar, gacaca, för att rannsaka de 115 000 människor som hålls fängslade utan rättegång sedan folkmordet.

Gacaca är ett system från tiden innan Rwanda blev en europeisk koloni. Det är ett nätverk av lokala folkdomstolar. Brott som folkmord var inte var gacaca brukade användas till, utan oftare till att lösa småbråk.

En kvarts miljon människor utses till domare och advokater.

En gacaca går till så att de misstänkta förs till den by där brotten begicks och där får möta de som sett morden. De som erkänner kan få sänkta straff.

Våren 2002 inleds gacacadomstolarna sin verksamhet. I början av 2003 hålls över 100000 människor fängslade i väntan på rättegång.  I rättegångar som genomförs får de åtalade inte kalla vittnen eller ha en advokat.

Det är oklart hur rättssäkerheten fungerar. Några domare och advokater har avslöjats med att själva ha deltagit i mördandet.

Fram till mitten av 2003 har 6500 människor ställts inför rätta.

I vår sitter fortfarande över 60.000 mordmisstänkta i fängelse.

19.

Efter folkmordet blir det olagligt att placera människor i folkgrupper. Det finns därför inte längre någon officiell statistik som talar om hur många som finns. När folkräkning genomförs i Rwanda, sägs att nästan en miljon människor (937.000) har dödats i folkmordet.

President Paul Kagame pekas ut av organisationen Reportrar utan gränser. Han sägs vara en av de statsmän som har minst respekt för mediernas frihet. Han anklagas också för politisk förföljelse och för att ha medverkat till att skjuta ner presidentens plan.

20.

Det är folkomröstning i Rwanda 2003, en ny författning antas som ska förhindra folkmord. 87 procent av de registrerade väljarna deltar och 93 procent säger ja. Den nya författningen förbjuder att underblåsa rashat. Partier får inte identifiera sig med en folkgrupp, religion, klan eller kön. Presidenten, premiärministern och andra kammarens talman får inte höra till samma parti.

För några veckor sedan inleds frisläppandet av över 36 000 fångar som misstänks delaktighet i folkmordet 1994. Många av de frigivna är gamla eller sjuka.

21.

En kvinna ligger på en säng och dör. Hon är en av de hundratusentals kvinnor som våldtas under massakrerna. Våldtäkterna sätts i system. En rapport från Tutsiregereringen berättar att många kvinnor först ser sin man och sina barn hackas ihjäl, sedan våldtas de. Av milismän. Nu hör morden till förra decenniet, men kvinnan dör, precis som många andra kvinnor i Rwanda, för av sin familjs mördare fick hon HIV.

En socialarbetare talar till reportern från Reuters nyhetsbyrå: Hon säger att på samma sätt som världen stod overksam under folkmordet, står världen fortfarande overksam när det inte finns mediciner. Konsekvensen: folk dör fortfarande i folkmordet.

22.

Att skildra konflikter på ett rättvist sätt är svårt. Vad är rättvisa? Att berätta om lika många illdåd från varje sida? Att försöka hitta ett objektivt mått på vilken sida som orsakat mest lidande? Och hur mäter man lidanden mot varandra?

Du har lyssnat på Flykt, där vi berättat om kriget i Rwanda.

Över åttahundratusen dödades, två miljoner flydde.